Jag gör som hon säger och lägger håret åt sidan med hon tar på halsbandet. Halsbandet jag köpte till Alice på hennes födelsedag. 3 dagar innan olyckan.

---------------

Mamma och jag sitter och myser i soffan min mobil plötsligt ringer. Jag ser att det är Niall som ringer och svarar direkt.

"Hej!" säger jag och går in på mitt rum.

"Hej!" svarar Niall. "Jag undrar bara om du ville ses någon gång?"

"Klar jag vill!" svarar jag glatt. "När?"

"Typ kl 5?"

"Visst!"

Vi pratar ett tag till innan jag går tillbaka till mamma i soffan.

Några timmar senare öppnar jag dörren till ett café och ser mig omkring efter Niall. Tillslut ser jag honom och går och sätter mig.

"Hej!" säger jag och ler.

"Hej!" säger han och ser allvarligt på mig.

Jag kollar oroligt på honom.

"Vad har hänt?" frågar jag.

Nialls perspektiv-----------------------------------------------------------------

Jag kollar på henne, vet inte riktigt hur jag ska säga det.

"Jag måste berätta en sak," säger jag försiktigt.

Nellie tittar på mig och väntar på en fortsättning.

"Vi ska åka på en turné snart.." Jag kollar ner i bordet.

"När?" frågar Nellie.

"Om två veckor."

"Hur länge?"

Jag kollar på henne och tar ett andetag.

"Ett halvår.."

Nellies perspektiv---------------------------------------------------------------

Ett halvår. Sex månader utan Niall! Hur ska jag klara det?

"Vad kul," ljuger jag och låtsas vara glad, det här är ju hans dröm!

Niall tittar förvånat på mig, troligtvis inte det reaktion hon väntat sig. Jag förstår honom, om jag skulle berätta för honom att jag skulle åka bort i ett halvår och han blev glad skulle jag nog också bli förvånad.

"Tycker du?" frågar han och är fortfarande förvånad.

"Ja, alltså för dig!" säger jag och försöker låta glad, men kan inte låtsas länge till. "Fast jag kommer sakna dig otroligt mycket!"

Några timmar senare står jag och Niall på trappan utanför mitt hus. Vi står och tittar på varandra en lång stund.

"Jag kommer sakna dig!" säger jag.

"Men vi åker ju inte förns om två veckor!" säger han förvirrat.

"Jag vet, men jag menar tills jag får träffa dig nästa gång!" Jag ler mot honom.

"Jag kommer sakna dig med," säger han och kysser mig, länge.

Vi blir avbrutna av en stark lampa och lyser rakt mot oss. Jag sätter handen för ögonen för att se bättre.

--

Förlåt för att jag inte skrivit på jätte, jättelänge!! Men har haft lite ont om tid.. Jag ska försöka skriva en längre del om inte allt för lång tid och jag ska bli bättre på att uppdatera..!

Vi går ut i hallen och dom tar på sej jacka och skor. Vi säger hejdå innan dom öppnar dörren och går.

------------------
Det har gått snart 2 månader sen jag kom hem igen. Jag har chattat med Niall via datorn eftersom jag fortfarande inte fått tillbaka min mobil. Jag har inte varit i skolan på jättelänge, men jag skulle aldrig kunna gå tillbaka dit nu! För vad skulle alla säga? Jag skulle inte ha några kompisar som undrat vart jag varit eftersom jag inte hade några kompisar. Thea va min första kompis på typ 2 år! Skulle jag gå tillbaka dit skulle jag bli ännu mer mobbad än vad jag redan va!

"Nellie!" ropar mamma nerifrån. "Nellie! Kom ner, jag har en överraskning!"

Måste gå, mamma ropar.. skriver jag till Niall.

Okej, ses någon annan gång då <3 skriver han tillbaka.

Jag loggar ut och går ner.

"Vad?" säger jag lite halvsurt.

"Vi ska flytta!" säger mamma glatt och jag bara stirrar på henne.

"Va!?" säger jag förvånat.

"Vi ska flytta! Jag har hittat ett jättefint hus i.." börjar hon men jag avbryter.

"Jag hörde vad du sa! Men varför har du inte sagt nått? Tänk på mig ibland också, jag kanske inte vill flytta!" säger jag surt och springer tillbaka upp på mitt rum.

"Nellie!" hör jag mamma ropa bakom mig men jag bryr mej inte.

Tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag kastar mig på sängen och en tår letar sig ner för min kind. Jag drar täcket över huvudet och sen forsar tårarna ner för kinderna. Jag ligger där under täcket väldigt länge innan det knackar på dörren.

"Nellie?" hör jag mamma fråga försiktigt.

Det är något i hennes röst.

"Nellie.." Det är mamma som säger. Jag sitter instängd på mitt rum och lyssnar på musik. "Jag måste säga en sak.." Jag hör på hennes röst att det är viktigt, jag hör hur hon håller in tårarna. Jag vänder mej om och ser in i hennes blanka ögon. Hon ger ifrån sej några snyftningar innan hon tar ett djupt andetag och säger det. "Alice och pappa..." börjar hon och tårarna börjar rinna. Jag tittar på henne igen. Hoppas att det inte är så illa som jag tror. "Dom.. Är.." hon kan bara inte säga det. Även fast jag igentligen vet vad hon ska säga väntar jag tills hon sagt det bara för att vara säker, för det kan inte ha hänt! "Dom Va.. Med i en.. B-bilolycka.. och d-do..." Längre kom hon aldrig. Tårarna forsar ner och hon snyftar hela tiden. Jag bara sitter där på min stol och vet inte vad jag ska göra. Det kan inte va sant! Det får det inte!

"Får jag komma in?" det är verkligen mammas röst, den röst hon hade innan allt hände..

 Jag funderar en stund på vad jag ska svara men svarar aldrig. Jag hör hur hon öppnar dörren. Hon kommer närmare och sätter sig på sängen. Hon lägger handen på mitt ben och säger:
"Förlåt.. Förlåt för att jag va så taskig! Jag kunde bara inte acceptera det som hänt."

"Kan du det nu då?" frågar jag och drar bort täcket. Tårarna har slutat rinna men ögonen är fortfarande blanka.

"Nej.. Men jag har lärt mej att hantera det bättre." säger hon och ger mej en kram. En sån kram som jag har saknat så mycket!

Efter en lång kram tar mamma ut något ur en ficka och räker det till mej. Min mobil!

"Taack!" säger och ger henne en kram till.

"Varsågod! Men jag har en sak till som jag tycker du ska ha.." säger hon och tar ut något ur en annan ficka. Hon räker det till mig. Jag ser länge på det.

"Nej, jag kan inte!" protesterar och jag försöker ge tillbaka det.

"Joo, Alice skulle ha velat det!" säger mamma. "Kom igen! Vänd dig om."

Jag gör som hon säger och lägger håret åt sidan med hon tar på halsbandet. Halsbandet jag köpte till Alice på hennes födelsedag. 3 dagar innan olyckan.

------------

MeeR? Lite känslosam del kanske men.. jaja, det var inte den kortaste delen i alla fall!

"Får jag min mobil nu då!?" frågar jag irriterat.

"Nej" svarar mamma.

"Men jag skulle ju få den om jag berättade!" säger jag surt.

"Nej, jag frågade bara om du vill ha din mobil..!" protesterar hon.

"Arrg! Jag hatar dej!" säger jag och springer upp på mitt rum.

----------------
Jag öppnar ögonen och stirrar rakt upp i taket.

Varför gör hon det här mot mej!? Ska jag sticka igen? Jag ligger och tänker en stund.

"Jag åker till jobbet nu, gumman!" hör jag mamma ropa.

Jag förstår att hon väntar på svar, men jag bryr mej inte. Efter en stund hör jag hur dörren öppnas och stängs.

Jag ligger kvar i sängen i några minuter till innan jag går upp. Jag plockar fram yoghurt och flingor när det plötsligt ringer på dörren. Jag orkar inte öppna utan struntar i det. Det ringer några fler gånger och det knackas på dörren. Plötsligt tystnar det och jag ser hur några går nerför trappan. Jag skymtar lite av något som ser precis ut som Theas hår. Jag går fram till fönstret och inser att det faktiskt va hon! Och Niall! Och dom andra killarna! Jag skyndar mej ut i hallen och ställer mej på trappan. Jag ser att dom stannar och snart vänder sej Thea om och tittar på mej. Strax efter vänder sej dom andra också och springer mot mej.
"Nellie!" ropar Thea glatt och kastar sej runt min hals.

"Vi måste nog gå.." säger Harry sorgset efter att ha kollat på klockan.

"Jaa.." håller dom andra med.

Vi går ut i hallen och dom tar på sej jacka och skor. Vi säger hejdå innan dom öppnar dörren och går.

------------

MeeR?? Förlåt för extremt kort del, men har ingen aning om vad jag ska skriva..! Och sorry för att jag inte skrev i helgen men har legat hemma med feber hela veckan, så har inte kunnat skriva förns nu.. ): Men har ni några idéer på vad som kan hända så får ni gärna skriva dom i kommentarerna (:

"Nellie ville att jag skulle säga till dej att hon är ledsen och att hon inte ville att det här skulle hända, men också att Louis hade rätt.."

"Okej, tack!" säger jag och skyndar mej ut igen.

Undra vart hon är och vad som har hänt! Kommer jag någonsin få tillbaka henne!?

Nellies perspektiv-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Varför gör du så här mot mej!?" frågar jag argt och vill bara kasta mej ut ur den rullande bilen.
"För att jag vill ha dej tillbaka!" säger min mamma.
"Varför!?" frågar jag.
"Jag saknar dej!" säger hon. "Och varför stack du från början!?"
"För att du sa åt mej att försvinna! Vad annars!?" frågar jag upprört.

"Sa jag!?" frågar hon förvirrat. "Sa jag ju inte!"
"Visst va!" säger jag.

Mamma stannar bilen, kliver ut och går runt. När hon kommer till andra sidan öppnar hon dörren och drar med mej ut. Mobilen plingar till, jag tänker svara men mamma ber mej vänta tills vi kommit in.

När vi kommit in i huset har mobilen plingat typ 10 gånger.
"Vem är det som skriver så mycket!?" frågar mamma irriterat och tar mobilen.
"Kolla inte!" säger jag.

"Okej, okej, säg bara vem det är!" säger hon.

När jag inte säger nått säger hon.

"Jag kollar annars, och du vet att jag inte ljuger!"

"Jaja, det är nog Niall!" ger jag mej efter en liten stund.

"Och det är..?" frågar hon sen.

"Du undrade vem det va, jag svarade så kan jag få min mobil nu?" frågar jag.

"Nej, du får tillbaka den någon annan gång!"

"Tar du min mobil!?" frågar jag förvånat. "För att jag inte säger vem Niall är?"

"Typ, ja!"

"Okej, jag ger mej! Niall är en kille från ett band, kan jag få min mobil nu?"

"Nej, berätta mer!"

"Det här kallas utpressning vet du!"

"Vill du ha din mobil?"

Efter en stund har jag berättat allt om Niall.

"Får jag min mobil nu då!?" frågar jag irriterat.

"Nej" svarar mamma.

"Men jag skulle ju få den om jag berättade!" säger jag surt.

"Nej, jag frågade bara om du vill ha din mobil..!" protesterar hon.

"Arrg! Jag hatar dej!" säger jag och springer upp på mitt rum.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Meer?? (:

Förlåt för att jag inte skriver så ofta... ):

Dörren öppnas och jag ser Nialls ansikte sticka ut genom dörren.
"Hej sötis!" säger jag och kysser honom snabbt.
"Hej!" säger han och kysser tillbaka.

Vi går in och dom andra sitter på en soffa och ser lite ledsna ut.

"Vad har hänt!?" frågar jag oroligt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Vi åker tillbaka till London imorrn..." säger Thea och ser sorgset ner i golvet.
Jag kan inte säga nått utan stirrar bara på dom och sen på Niall.

"Varför?" får jag fram tillslut.
"Vi måste hem..." säger Louis. "Det måste du också någon gång, eller hur?"
"Måste jag säkert..." säger jag och tittar ner i golvet "Men jag kommer sakna er!"
Jag kommer sakna dom alla men mest Niall, min pojkvän. Men också Thea, min bästa vän. Louis, som en bror jag aldrig haft. Zayn, Harry och Liam, för att vi blivit bra vänner. Alla, för att dom är som min familj. Varför måste dom åka!? Varför nu!? Nu när allt va så bra!

Jag vaknar av att mobilen plingar som den gjort varje morgon dom senaste dagarna. Jag sätter mej snabbt upp och tar fram mobilen. Niall har messat mej varje morgon i snart en månad. Ända sen dom åkte härifrån. Jag öppnar smset och mitt leende slocknar snabbt.

Om du inte kommer hem snart kommer jag leta reda på dej! Svara om du tänker komma hem! har mamma skrivit.

Jag struntar i att svara och lägger ifrån mej mobilen innan jag lägger mej ner igen och försöker somna om. Jag vaknar en stund senare av att det plingar i mobilen igen. Den här gången kollar jag inte, för att jag vet att det ändå är ifrån mamma. Men när mobilen låtit  ca 5 gånger på 2 min kollar jag ändå och inser att det va från Niall.
Hej! Hur är det idag då?    står det. Och några 'Hallå!?'.

Hej! Bra, själv då? skickar jag tillbaka och får snabbt svar.

Bra! Tänkte komma över idag om det är okej (:

Jaa! Gör det! Det är 3:dje gången sen dom åkte här ifrån och jag blir lika glad varje gång han säger så.

Nialls perspektiv----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag går ur bilen och mot hotellet. Skönt att vara här igen och att få träffa Nellie! Jag går in på hotellet och fram till hennes rum. Jag står ett tag utanför dörren och tvekar.

Varför tvekar du? Du vill det och hon vill det så varför? Det är väl knappast så att hon har försvunnit, det händer ju bara i filmer och böcker!

Till slut knackar jag på och väntar på att hon ska öppna. Jag står och väntar ett tag innan jag knackar igen. Efter ca 5 min utan att någon öppnar går jag ner till lobbyn (stav!?) och fram till receptionen.

"Hej, ursäkta! Är Nellie Cox här?" frågar jag.

"Hej, nej hon checkade ut för ungefär en timme sen, vadå då?" frågar han som står där.

"Jag skulle träffa henne här för typ 10 min sen.." svarar jag.

"Är det du som är Niall?" frågar han.

"Ja..?"

"Jaha, Nellie ville att jag skulle säga till dej att hon är ledsen och att hon inte ville att det här skulle hända, men också att Louis hade rätt.."

"Okej, tack!" säger jag och skyndar mej ut igen.

Undra vart hon är och vad som har hänt! Kommer jag någonsin få tillbaka henne!?

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Meer? (:

"Jag såg dej kyssa nån..." säger han tveksamt och rodnar.

"Aa...?" Jag fattar inte riktigt vad han menar.

"Och jag typ..." säger han men kommer inte längre

Då fattar jag vad jag menar.

"Jag fattar.." säger jag och skyndar mej därifrån.

Jag 'flyr' in på mitt rum och plockar upp mobilen för att kolla om det hänt nått.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Inget nytt har hänt så jag lägger ifrån mej mobilen och 'gömmer' mej i kudden. Plötsligt plingar mobilen till och jag kollar upp.

Hur är det? Ett sma från Niall.

Bra, vadå då? skriver jag tillbaka.

Du fick så brottom.. får jag till svar och lägger ifrån mej mobilen en stund.

Aha, jag kom bara på att jag hade glömt en sak svarar jag efter en stund.

Men ska vi ses imorgon kl 12? frågar jag sen.

Visst    får jag som svar.

Jag ler, innan jag lägger ifrån mej mobilen kollar jag snabbt på klockan -16.42- Jag sitter och spelar spel på mobilen och messar med Niall i ca 1 timme innan jag går och äter middag. Som vanligt sitter jag där själv och stirrar ut i luften och petar i maten.. Plötsligt kommer nån och sätter sej mitt emot mej.

"Varför gick då igår?" frågar den.

"Jag... ehh.. Jag... Va tvungen att hämta en sak!" ljuger jag.

"Oke-ej...?" svarar den.

"Okej, helt ärligt blev jag lite förvånad och viste inte vad jag skulle göra..." erkänner jag. "Sorry Alex.."

"Det är lugnt.." säger han mer ser lite besviken ut.

Jag vaknar och kollar på klockan -11.17-

Ojj! Då hinner man inte äta frukost då... (; tänker jag och skrattar lite åt mej själv. Jag öppnar barderobsdörren och kollar lite på kläderna. Efter en stund väljer jag en mörklila klänning och ett par svarta skor (på bilden där uppe). Jag tar plattången och plattar lite fast håret oftast va platt ändå. Jag tar några hårspännen, knyter en vanlig knut på lite av håret, som ligger bakom luggen, i nacken och sätter fast hårspännena så att knuten inte lossnar. Jag smikar mej lite innan jag är redo. Det tog lite längre tid än jag trott och när jag kollar på klockan visar den 11.48 så jag skyndar mej och springer nästan ut. Jag går snabbt längs gatorna och letar efter rätt ställe. När jag ser hotellet skyndar jag mej in och upp till killarnars rum och knackar på. Dörren öppnas och jag ser Nialls ansikte sticka ut genom dörren.
"Hej sötis!" säger jag och kysser honom snabbt.
"Hej!" säger han och kysser tillbaka.

Vi går in och dom andra sitter på en soffa och ser lite ledsna ut.

"Vad har hänt!?" frågar jag oroligt.

Meer? -Out of Fantasy- igen så det är därför det blir lite tråkiga delar...   

Nellie, säg nått då! Varför kommer du inte på nått att säga!? Han är ju så söt, det är ju vårt att komma på nått då! "Eller?" frågar Niall.
"Oj, förlåt! vad sa du?" frågar jag och rodnar lite.
Varför lyssnade du inte!? Sluta samtala med dej själv i huvudet!
"Ska vi gå?" frågar han.
"Visst, men vart?" frågar jag.
"Vet inte.." svarar han. "Mej kanske, fast dom andra är där..."
"Okej, men det gör inget!" Vi går hem till Niall, eller till hans hotellrum. Innan vi går in i 'rummet' stannar han och ser mej i ögonen. Jag kollar upp på honom, han är lite längre än mej.. Han lutar sej lite närmare och kysser mej.
Yeeeey!!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi går in genom dörren -hand i hand-. Vi går in i vardagsrummet för att hälsa på dom andra. När vi kommer in i rummet sitter det en tjej på soffan och stirrar på mej. Jag känner igen henne.

"Thea!?" frågar jag förvånat.
Hon gick på min gamla skola ett tag, men sen slutade hon för att hon skulle tillbaka till sin gamla skola...
"Nellie!?" frågar hon lika förvånat. 
Nästa alla i rummet kollar konstigt på oss utom Louis som mest såg förvånad ut.

"Vad gör du här!?" frågar Thea.

"Jag..." börjar jag men vet inte vad jag ska säga.
"...Är här med mej!" fyller Niall i och ler mot mej. Jag ler tillbaka.

Vi pratar ett tag för att reda ut allting. Jag får ett sms igen och tar fram mobilen.

Varför svarar du inte? Hallå, Nellie! står det -från mamma-

Jag lägger tillbaka mobilen i fikan och känner att tårarna trycker bakom ögonlocken.

"Jag måste gå..." säger jag och skyndar mej ut i hallen. Jag hör att någon förljer efter och gissar att det är Niall.

"Vart ska du?" frågar han.

"Hotellet.." säger jag och tar på skorna.

"Varför ska du gå?" frågar han envist.

"Vi kan väl ses imorgon?" frågar jag och underviker frågan han ställde.

"Jaa!" säger han och ler.

"Bra, hejdå!" säger jag och skyndar mej ut för att han inte ska hinna fråga nått mer.

När jag kommer in på hotellet kännerjag hur en tår rinner ner för kinden. Jag ser att Alex sneglar (stav..?) på mej mej men snabbt kollar bort.

Varför har han slutat prata med mej!? frågar jag mej själv men fortsätter gå.

Jag går in i hissen och tårkar några tårar. Precis innan dörrarna stängs skyndar jag mej ut och fram till Alex som vänder rygger till mej.

"Varför har du slutat prata med mej?" frågar jag lite smått irriterat.

"Har jag?" frågar han och låstas som om han inte vet vad jag pratar om.

"Ärligt?" säger jag och blänger på honom.

"Jag såg dej kyssa nån..." säger han tveksamt och rodnar.

"Aa...?" Jag fattar inte riktigt vad han menar.

"Och jag typ..." säger han men kommer inte längre.

Då fattar jag vad jag menar.

"Jag fattar.." säger jag och skyndar mej därifrån. Jag 'flyr' in på mitt rum och plockar upp mobilen för att kolla om det hänt nått.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Meer?? Lite tråkig del men har lite för lite fantasi (;

"Hej Niall!" säger jag när jag kommer fram till honom på caféet.

"Hej!" säger han och kollar på mej.

Nellie, ta det lugnt och gör inget dummt nu!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag sätter mej mitt imot honom och ler blygt. Han ler tillbaka.
Hans leende är såå sött!

Vi sitter tysta ett tag, ingen av oss vet vad vi ska säga.. Plötsligt kommer servitören med fika, Niall hade visst redan beställt. 
"Tack!" säger jag till servitören och ler.

Nialls perspektiv--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hon verkar så snäll, och söt! Tänk om hon inte tycker om mej!? Vad ska jag göra då?

"Gillar du bullar?" frågar jag eftersom jag inte kommer på nått annat att säga, sen inser jag hur dumt det låter och ångrar mej genast.
"Ja," svarar hon och verkar inte tycka det är ett dugg konstigt.

"Så vad är din favoritlåt?" frågar jag nyfiket.

"Eeh... Tror det är 'Animal' av Conor Maynard, men är inte säker.."svarar hon. Jag blir lite besviken för att det inte är en av våra låtar, men hon får väl gilla vad hon vill.
"Du då?" frågar hon sen.

"Fly me to the moon, tror jag" svarar jag.

Nellies perspektiv-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nellie, säg nått då! Varför kommer du inte på nått att säga!? Han är ju så söt, det är ju vårt att komma på nått då!

"Eller?" frågar Niall.
"Oj, förlåt! vad sa du?" frågar jag och rodnar lite.

Varför lyssnade du inte!? Sluta samtala med dej själv i huvudet!

"Ska vi gå?" frågar han.

"Visst, men vart?" frågar jag.

"Vet inte.." svarar han. "Mej kanske, fast dom andra är där..."

"Okej, men det gör inget!"

Vi går hem till Niall, eller till hans hotellrum. Innan vi går in i 'rummet' stannar han och ser mej i ögonen. Jag kollar upp på honom, han är lite längre än mej.. Han lutar sej lite närmare och kysser mej.

Yeeeey!! 

Meer??