Har ändrat på en sak i persentationen: Nellie har levt själv i ½ år ist för 1½ år och hennes pappa och syster dog när hon va 18 ist för 17, så att ni vet   

// Harrie

Jag sätter mej på sängkanten när det plötsligt knackar på dörren så jag måste resa mej igen...

"Hej, är det du som är Nellie?" frågar en svarthårig kille när jag öppnar dörren.

"Erm... Jaa," svarar jag tveksamt. "Och du är...?"

"Jag heter Zayn och är Niall vän.." svarar han. "Niall har varit lite 'borta' sen ni råkade gå in i varandra och sen ni stötte på varandra igen igår har han inte slutat prata om dej..."

Har Niall pratar om mej med sina kompisar!?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har just gett mitt nummer till en 'främling' O.o tänk om han ljög...

Nellie sluta tveka, du kände ju igen honom från Alice bilder! säger jag till mej själv. Plötsligt plingar det till i min mobil. Jag tar upp den och ser att det är ett sms från ett nytt nummer.
Hej! står det.

Hej...? skriver jag tillbaka.

Niall skriver han tillbaka.

Aha    skriver jag.

Träffas nån gång? frågar han.

Visst skriver jag och ler.

I morgon klockan 12?

Visst, ses då   

Ses!

Jag lägger ifrån mej telefonen och går ner för att äta.

"Hej Thea!" säger Alex när jag kommer ut ur hissen.

"Hej Alex!" jag låter nog gladare än vad jag brukar för han tittar lite konstigt på mej.

"Hänt nått?" frågar han.

"Nej, vadå då?"

"För typ en halvtimme sen kom du in hit och grät..."

Jag skrattar lite och går därifrån.

Alex pratar ALLTID med mej så fort han ser mej, det blir lite irriterande efter tag.

Jag vaknar av att mobilen låter. Jag sätter mej upp och tar fram mobilen.

Nellie!? Vart är du? skriver mamma.

Kan hon inte bara sluta bry sej!? Jag fick ta hand om mej själv i ½ år och sen kommer mamma och säger att hon inte vill se mej längre, tror hon då att efter 1 ½ år att jag plötsligt ska börja prata med henne igen!?

Jag hatar dej, fatta det! tänker jag och är nära på att kasta mobilen i golvet.

Jag tar på mej några 'tillfälliga' kläder och går ner för att äta frukost.

När jag kommer ut ur hissen ser jag att Alex står med ryggen mot mej så jag skyndar förbi bort mot matsalen, jag orkar inte prata med honom just nu...

När jag kommer upp på mitt rum igen kollar jag snabbt på klockan -11.15- jag satt visst där ner ganska länge...

Jag tar fram en ljusblå klänning med ett svart skärp och ett par vita/silvriga skor. Jag tar på mej allt och lite smink, sen är jag redo. Jag kollar på klockan igen -11.48- bäst jag går, det är en liten bit att gå.

"Hej Thea, Snygga kläder!" säger Alex när jag kommer ner, han kollar på mina kläder.

"Hej Alex, tack!" säger jag och fortsätter gå.

"Hej Niall!" säger jag när jag kommer fram till honom på caféet.

"Hej!" säger han och kollar på mej.

Nellie, ta det lugnt och gör inget dummt nu!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Meer?

På vägen ut ur min favoritbutik råkar jag gå in i någon.

"Ojj, förlåt!" säger jag och kollar upp på personen som visar sej vara en kille.

"Det är lugnt, det va mitt fel!" svarar han och tar av sej solglasögonen han hade på sej.

Då känner jag igen honom. Han är med i Alice favoritband -tror jag-!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

På väg tillbaka till hotellet kan jag inte sluta tänka på dom blåaögonen som var i stort sett det ända jag hade kunnat se... Jag gå rin genom hotelldörren och är 'försvunnen' i mina tankar.

"Hej Nellie!" säger Alex när han ser att jag kommer. "Nellie?"

Jag hör honom inte, jag bara går och drömmer.

"Nellie!" ropar han.

"Erm... ojj... va?" frågar jag när jag insett att han sakt nått.

"Mår du bra?"

"Jaa, varför skulle jag inte?"

"Du verkar lite borta.."

"Eeh... Nej, jag mår jättebra!" säger jag och skyndar mej mot hissen.

Hissdörren öppnas och några går ut, sen går jag in. Jag lägger mej på sängen och kan inte sluta tänka på honom, fast jag knappt vet vem han är! Jag önskar att vi hade haft mer tid!

"Nej, jag såg mej inte för!" protesterade jag.

"Inte jag heller!" Vi bråkade nästan.

"Erm... Vi behöver gå nu Niall.." hade någon sagt, sen var dom borta...

Jaja, jag vet vad han heter men inte mycket mer.

Nästa dag gick jag till min favoritbutik igen och hoppades att jag skulle träffa honom igen.. Men det gjorde jag inte. Jag gjorde samma sak i typ en vecka..

"Så du är här igen?" hör jag någon säga och jag vänder mej snabbt om.

"J-jaa.." Det var han!

"Niall föresten," säger han och ler.

"Nellie," jag ler tillbaka. Plötsligt ringer min mobil, den som inte ringt på evigheter. Jag tar fram telefonen och kollar vem som ringer, när jag ser vem det är trycker jag snabbt på 'lägg på'-knappen.

"Vem va det?" frågar Niall nyfiket.

"Mamma..." svarar jag.

"Orkar du inte prata med henne eller?"

Då får jag ett sms från mamma.

Vart är du? står det. Jag låter bli att svara.

"Eeh... Jag måste gå.." säger jag och skyndar därifrån.

En tår letar sej ner för kinden när jag går in genom hotelldörren.

"Har det hänt nått?" frågar Alex oroligt när han ser mina tårar.

"Nej, inget.." svarar jag och flyr mot hissen och in på mitt hotellrum.

Varför gick jag!? frågar jag mej själv och får lust att slå till mej själv. Jag vill ju lära känna honom bättre, men jag fick väl lite panik när vi bara pratade om mamma.

Jag sätter mej på sängkanten när det plötsligt knackar på dörren så jag måste resa mej igen...

"Hej, är det du som är Nellie?" frågar en svarthårig kille när jag öppnar dörren.

"Erm... Jaa," svarar jag tveksamt. "Och du är...?"

"Jag heter Zayn och är Naill vän.." svarar han. "Niall har varit lite 'borta' sen ni råkade gå in i varandra och sen ni stötte på varandra igen igår har han inte slutat prata om dej..."

Har Niall pratar om mej med sina kompisar!?

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Meer? snälla dissa mej inte!

Jag går ut ur hotellrummet och sen mot hissen. Går in i hissen och åker ner till första våningen.
"Hej Nellie!" säger Alex -en kille i 20-årsåldern som jobbar på hotellet- när jag kommer ut ur hissen.

"Hej Alex!" svarar jag.

"Vad ska du göra idag då?" frågar han som vanligt.
"Typ samma som alla andra dagar.." svarar jag och småskrattar lite. "Du då?"
"Typ samma, fast det jag brukar göra   "
"Jag kanske ska... gå..."
"Jaa, det kanske du... ska..."

Jag går mot matsalen och tar lite frukost. Jag sätter mej, själv, och äter snabbt.

När jag har ätit klart går jag ut på stan -igen-.

På vägen ut ur min favoritbutik råkar jag gå in i någon.

"Ojj, förlåt!" säger jag och kollar upp på personen som visar sej vara en kille.

"Det är lugnt, det va mitt fel!" svarar han och tar av sej solglasögonen han hade på sej.

Då känner jag igen honom. Han är med i Alice favoritband -tror jag-!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Meer?? lite kort del, men vill se om ni tycker den verkar bra först, och om någon läser...

'Jag' är snart 19 år och heter Nellie. Min pappa och min syster Alice dog när jag va 18 och sen dess har min mamma struntat totalt i mej, utöver när hon skriker åt mej att försvinna, så till slut gjorde jag det. Jag har inga syskon men har alltis velat ha, tills nu... Jag har levt själv i ca ½ år, mamma saknar jag inte, bara min 'gamla' mamma och min pappa, saknar den tiden då vi va en riktig familj.

Jag har mörkt brunt hår, nästan svart, som nästan når midjan, mina ögon är också bruna.

Tror det va allt, skriver första delen imorrn, men hinner inte just nu...

(vill ni ha mer sen får ni kommentera, tar bort taskiga kommentarer)